ricard bloggar

Ni vet ögonblicket precis när man är på väg att vakna, då man fortfarande minns allt man drömde, men inte har kraft att orka göra något åt det, som till exempel skriva ner det på ett papper? Plus att det är bara så skönt att ligga kvar och njuta av värmen och tröttheten någon minut till.

Jag vet att jag lyckades drömma ihop ett väldigt genomtänkt, djupsinnigt och långt blogginlägg, och jag hade det kvar i huvudet när jag vaknade. Men att ligga kvar var bara för skönt att motstå, så naturligtvis låg jag kvar, och somnade. Och när jag vaknade igen så var allt borta. Som om det aldrig funnits. Det kanske det aldrig gjorde. Ni får helt enkelt lita på mig att det var ett genomtänkt, djupsinnigt och långt inlägg.

Saken är bara den att detta är inte första gången detta händer. Det finns hundratals, säkert tusentals melodier, låttexter, berättelser, ideér, dikter och inlägg som kommit till mig i drömmarna, för att senare bara försvunnit ut i tomma intet för att aldrig mer återkomma. Jag har flera gånger tänkt att jag ska ha en diktafon, eller i alla fall penna och papper bredvid sängen så att de inte slinker iväg, men det blir bara så när det gått ett tag, så hamnar pennan och pappret någon annanstans.

Och det är då inspirationen passar på. Den sätter inte klorna i dig, den bara kittlar dig lite för att retas. För sällan får man ett fast grepp om den. Man får bara hoppas att sinnesnärvaron är tillräcklig för att man ska orka resa sig ur sängen, oavsett tidpunkt och plats och börja skriva. Jag ska försöka lite bättre nästa gång. Om inte för er, då för att slippa frustationen man får.