ricard bloggar

Testar för att se hur bra detta blir. Tjo.

- W850i?


- Ja, hej, Ricard! Hur är det med dig, vill du ringa till en kompis? Eller SMSa den där tjejen du pratade med igår, hon var väl trevlig? Du vet att jag alltid står till tjänst.

- Jo... om det där... jag måste tyvärr prata med dig om en sak... Jag har länge funderat på detta, och jag tror det är dags att gå vidare.


- Gå vidare? Hur menar du? Vad har du funderat på? Jag förstår inte.

- Alltså... jag har kikat på lite andra telefoner och...


- Nej! Men alltså, ge mig en chans till! Jag vet att jag har strulat med "sätt i SIM-kort"-meddelanden till och från, att jag helt omotiverat hamnar i demo-läge ibland och att handsfree-kontakten glappar, men vi kan väl försöka...?

- Glöm det, W850i. Det funkar inte. Vi funkar inte. Det var bra ett tag, men du måste inse fakta. Jag köpte dig inte bara för dina telefonfunktioner, utan också för att du extraknäckte som en mp3-spelare. Och sen jag skaffade min iPod Nano...


- W'zup?

- Tjenare, iPod! Ja, iallafall... Sen jag skaffade den så känns du lite... överflödig.


- Du har köpt en ny telefon redan, eller hur?

- Ja. Jag kan lika gärna säga som det är. C901 heter den. Säg hej.


- Hej...

- Den har en xenonblixt och en jättebra kamera. Jag tänkte att eftersom jag har min iPod...


- W'zup?

- Hej iPod! Ja, eftersom jag har den så kan jag fokusera på kamerafunktionerna istället.


- Jo... jag förstår. Det är okej. Jag kan leva med att bo i skåpet. C niohundra...?

- 901.


- Ja, hon är ju faktiskt helt överlägsen mig på många sätt och vis. Och mycket smalare och sexigare. Och hon visar alla knappar, jag är ju lite pryd med min slide-funktion.

- Mmm.


- Mmm.

- Då säger vi så?


- Ja, det är nog bäst så. Tack för den här tiden. Ha så roligt med kamerafunktionen, den ser ju helt fantastiskt ut.

- Tack, det ska jag. Tänk vad skönt att kunna ta en bild med telefonen, var som helst, när som helst, hur som helst. Riktigt jäkla skönt, och vilka bilder sen!


- Hej, Ricard, hur är läget? Jag tänkte vi kunde gå till parken och ta lite sköna bilder, vad sägs?

- Ehh, just det ja...

Nu blir det nörd-dags. Ni har blivit varnade.

Jag älskar spel. Jag har växt upp med dom sedan jag var typ 4 år, då brorsorna kom hem med en sprillans ny Commodore 64. Jag minns allt. Kassetterna, det blå interfacet, flimret när ett spel laddas, Giana Sisters signaturmelodi, "Press play on tape", räkneverket på bandspelaren... För en 4-åring var detta lite överkurs, det här med att få igång spelen. Lyckligtvis så var syskonen hyggliga nog att starta upp ett spel när de inte själva ville spela. De roades nog också av att se en som inte var så haj på TV-spel, spela TV-spel.



Förutom Giana Sisters (som för övrigt var en exakt kopia av Super Mario Bros. med tjejer i huvudrollerna), Donald Duck's Playground, Zorro, Bubble Bobble och California Games så fanns det faktiskt inte så mycket mer minnesvärda spel. Visserligen var det över 20 år sen jag först började spela, men det är bara dessa sex spel som jag faktiskt minns att jag gillade. Det dröjde dock inte länge innan mina brorsor tog hem nästa maskin, en Amiga 500.



Vilken underbar maskin detta var. Istället för kassetter så kom spelen på diskett, och man behövde inte spola eller någonting. Laddningstiderna var inte lika långa, och spelen var ljusår snyggare. Och ljudet sen! Processorn var på snabba 7,09 MHz, RAM-minnet på imponerande 512 KByte. På denna maskin så fick jag uppleva klassiker som Turrican, Turrican 2, Shadow of the Beast, Another World, Lemmings, International Karate +, Moonstone, Beneath a Steel Sky, Indiana Jones and the Fate of Atlantis, bara för att nämna några få av mina favoriter. Att skriva listor på spel är inte anledningen till att jag skrev detta.

Anledningen till att jag skriver om min spelbakgrund idag är att ni ska få reda lite på plattformen på vilket jag upptäckte ett av mina absoluta favoritspel. Det var nämligen på Amigan som jag upptäckte spelet...



Aldrig förr så hade jag sett ett spel som var så animerat, så färgglatt, så fruktansvärt snyggt. Spelet hade dessutom en av de mest nynnvänliga signaturmelodierna någonsin. Det kan vara svårt att förstå idag, men på den tiden så kändes det som om man spelade en film. Och så handlade spelet om pirater! Lycka!

Spelet var förstås helt på engelska, och jag, som inte ens kunde läsa mitt modersmål, förstod förstås inte ett jota av spelet. Så jag tittade på när jag tvingat mina syskon spela åt mig, vilket de gladeligen gjorde. Jag har faktiskt, i huvudsak, detta spelet och dess närmsta uppföljare att tacka för mina engelskakunskaper idag, då jag var extremt nyfiken på att få reda på vad karaktärerna sa och vad spelen handlade om. Det var dock först flera år senare som jag helt och fullt kunde förstå allt som stod, men det gav mig bra motivation att lära mig språket.



Berättelsen är enkel. Huvudperson är Guybrush Threepwood, och han vill bli pirat. Inte en sån som Henrik Pontén jagar i dessa dagar, utan en tvättäkta sjörövare. I början av spelet så får man reda på att om han ska bli en pirat så måste han utföra tre uppgifter: Han måste bemästra svärdets konst, han måste bli expert på att hitta skatter, och han måste kunna stjäla. Det är när han ska utföra den sista uppgiften som han stöter på den undersköna guvenören Elaine Marley, och Guybrush blir störtkär.

Allt är inte helt problemfritt. Elaine har haft många uppvaktare, och en av dom är den fruktade spökpiraten LeChuck, som Elaine nobbade ganska rejält när han fortfarande levde. Tydligen så sa hon åt honom att "Gå och dö!" vilket han trodde skulle hjälpa honom att vinna hennes hjärta, så han gjorde det. Detta är dock den kortare versionen av berättelsen.



I den längre versionen så får man reda på att LeChuck försökte vinna Elaines hjärta genom att imponera henne, och för att göra detta så skulle han ta reda på den beryktade hemligheten om Monkey Island. Så han kapade ett skepp och mördade alla ombord genom att köra in den i en orkan. Alla återuppstod dock som spöken, inklusive LeChuck själv. När han får reda på Guybrushs existens och hans pirat-planer så bestämmer han sig för att sätta stopp för detta. Och när han senare får reda på att Guybrush har sina ögon fästa vid Elaine, det är då det verkligen tar hus i helvete. Så att säga.



Varför tar jag upp detta idag på min blogg? Jo, för att nästa vecka, på den 15:e, så släpps det en specialversion av just detta spel, med uppdaterad högupplöst grafik, ett uppdaterat interface, remastrad musik och hela spelet har dessutom fått röstskådespelare. Med ett enkelt knapptryck så kan man dessutom växla fritt mellan den nya och den gamla versionen av spelet. Finns då att köpa till Xbox 360 på Xbox Live Arcade och till PC på Steam.

Old hotness, meet new hotness.


Klicka och jämför med motsvarande bild ovan.

Som om en uppdatering av detta underbara spel inte vore nog, så släpps det idag ett helt nytt spel i Monkey Island-serien, under namnet "Tales of Monkey Island". Mer om det spelet i mitt nästa inlägg, då jag ska plöja igenom alla uppföljare till detta underbara första spel. Stay tuned.