ricard bloggar

Idag är det min 26:e födelsedag. Hurra för mig!

Var och vaccinerades igår, vid 5-tiden. Fick stå i en skitlång kö i en timma innan jag fick sprutan. När jag kom hit till jobbet, klockan 11 igår kväll, kände jag inte av det alls, trots att min kollega tyckte att jag såg helt färdig ut, men nu känner jag mig helt slut i kroppen och det känns som om någon gett mig en gammal hederlig muskeldödare på armen. Hade lite ont i lederna tidigare också.

Hade egentligen inte tänkt ta någon spruta överhuvudtaget, men jag fick ett övertygande argument från en av mina familjemedlemmar, och jag är inte tjurskallig nog att väja för ett bra argument när jag hör det. Tack och så lov har jag sluppit huvudvärken och kräkningarna. Så jag antar att jag kom lindrigt undan. Borde nog kännas bättre när jag vaknar sen i eftermiddag.

Nu jobbar jag bara en natt till, sedan väntar fem härliga dagar av fullkomlig lättja. Helt sjukt. Har jobbat så mycket på sista tiden så det kommer kännas som en hel semester. Härligt.

God Jul 2003!

Snubblade över listan över tidigare års juklappar (årets blev spikmattan), och jag fattar verkligen inte hur någon kan lägga någon som helst vikt vad de som utser årets present har att säga om någonting över huvudtaget, speciellt inte när man kollar på tidigare "årets julklappar". Boken, kokboken, ljudboken, datorspel, TV-spel, CD-skivan, verktyget, till och med jävla mössan har vart årets julklapp. Och inget specifikt inom sagda kategorier heller, utan det har verkligen presenterats så luddigt och suddigt som jag precis skrev det. Varför inte vara lite mer specifik och rekommendera en särskild bok, TV-spel, CD-skiva, och så vidare? Förra året var också en höjdarpresent.

2008 - En upplevelse
Va fan? Vad för upplevelse är det egentligen? Kom igen! Det kan i stort sett innebära allt från en promenad till busshållsplatsen till att man blir inlåst i en källare i Österrike i 25 år.


God Jul 2008!

Chattade med en ny bekant tidigare som jag visade bloggen för, och kom på mig själv med att jag inte skrivit mycket matnyttigt i bloggen på sistone. Bara en massa bilder och fånerier, så jag tyckte det var dags att ta mig i kragen och faktiskt skriva något vettigt för en gångs skull. Om man bara kunde komma på något vettigt att skriva...

Jag har en anledning till varför jag vart så slö med bloggskrivandet, och det är för att jag fått jobba mycket extra på sista tiden. Min kollega och vän Philip insjuknade i hjärtmuskelinflammation, vilket gjorde att han hamnade på sjukhus och blev sjukskriven under en längre period. Samtidigt så blev min andra kollega också sjukskriven, så vi har vart två man (eller ja, en man och en kvinna) kort på jobbet, och alla resterande har fått dra sin del av lasset. Nu har vi fått tillbaka en av dom, och nästa helg så kommer Philip tillbaka också. Skönt att kunna jobba normalt igen.

Hade helst velat vara ledig i natt för att fira min vän Sofie på hennes födelsedag, men mina kompisar, som har mindre än noll framförhållning, meddelade mig först igår att hon skulle firas, och jag har ingen som helst möjlighet att önska schemaförändringar på så kort varsel. Så kan det gå. Deras förlust, moahahaha.

I morgon är jag i alla fall ledig, och ska först och främst stänga av mobilen och skita i att ställa larmet. Sova så länge kroppen tillåter. Sen får vi se vad som händer.

Nu har Krajks åkt till Rom också, och jag ska försöka planera in en liten tripp ner dit till henne någon gång i början av nästa år, förhoppningsvis. Jag har inte tänkt på det innan, men för ett tag sen så kom jag på att jag faktiskt aldrig varit utomlands. Om man inte räknar Danmark, vilket jag inte gör. Eller Skåne. Där har jag vart flera gånger. Ska bli roligt att åka till ett land där man inte kan göra sig förstådd hos befolkningen på svenska språket. Spännande!

Nu börjar frukostgästerna trilla in, så det är bäst jag slutar skriva. Ni tänker säkert: "Men Ricard, sitter du och bloggar på arbetstid??"
Ja, det blev så idag.

"Är du inte rädd att chefen ska upptäcka detta hemska regelbrott?"
Näe, inte det minsta. Jag tror han till och med brukar kika in och läsa min blogg ibland, men jag vet inte säkert. Hur som helst, om han skulle läsa detta så skulle det nog bara resultera i att jag får något hot om att få en analplugg eller liknande i valfritt hål. Löften, löften... suck. Vad är en bal på slottet? ;)

Hädanefter ska jag hålla personangreppen till ett minimum. Detta är inte på något sätt en framtvingad ursäkt från herr Winnerbäcks advokater och familj som skickats till min epost. Jag lovar.

Damer och herrar, möt dugongen:



Fy fan vad ful den är. Som Lars Winnerbäck.



Nej, jag ångrar mig. Lars är fulare.

Har bara en sak att säga: Fantastisk!