ricard bloggar

Jag har inget emot att folk festar loss ibland och spelar hög musik. Vafan, bjud med mig och jag festar lika hårt som alla andra. Men när ens grannar spelar så högt att...
1. Grannarna i nästliggande trappuppgång störs av det...
2. Detta görs klockan 2 på en torsdagsnatt...
3. Portdörren bokstavligen vibrerar värre än en vibrator av ljudnivån...
4. Man står utanför lägenheten och knackar, vänligt men bestämt, på dörren och ringer på dörrklockan i dryga fem minuter, och det enda gensvar man får är höjd volym...
Då, förbered er, because you have unleached the fucking fury. I form av ett litet samtal med polisen. Fem minuter senare blev det genast mycket tystare. Hihihi. Idioter.

Har fått en ny chef på jobbet, och jag tror att jag redan har blivit ovän med honom. Han, jag och en annan anställd pratade om rökning, något som den nya chefen fullständigt hatar, när han drog till med liknelsen "Att kyssa en rökare är tamejfan som att kyssa en hund i rövhålet." Naturligtvis så kan jag inte hålla tyst, och utan att tänka mig för så kläcker jag ur mig "Verkligen? Talar du av egen erfarenhet?" Oopsie. Hihihi. Jag är en idiot.
Nåja, förhoppningsvis så hänger han inte upp sig på det, men jag måste säga att jag är en höjdare på att göra ett första intryck, inte sant?

Sedd film: Meet the Robinsons
Bäst i filmen: Svårt att säga, inget i filmen stod ut som speciellt bra. Inte ens röstskådisarna.
Sämst i filmen: De sjungande grodorna. Har ni gått på en SF-biograf under den senaste tiden så har ni nog också hört samma sjungande grodor uppmana er att stänga av mobiltelefonen genom en skitkass sång. Dom är inte bättre i filmen. Fyller ingen som helst funktion. Sen hjälper det inte heller att berättelsen är en enda flummig framtidsröra.
Helhet: Undvik. Ingen Disneyklassiker värd att äga, enligt mig.

Sedd film: Knocked up
Bäst i filmen: Paul Rudd och Seth Rogen i en scen klart inspirerad av Fear and Loathing in Las Vegas, och en scen därefter där han filosiferar om varför det finns fem olika fotöljer i ett hotellrum. Sen finns det en kul liten biroll av Kristen Wiig från Saturday Night Live. Och en ganska chockerande födsloscen, men som skär sig rätt mycket mot resten av filmen.
Sämst i filmen: Filmen marknadsförs som en komedi, men filmen är i själva verket mer ett småkul drama. De roliga scenerna är få och för långt ifrån varandra i filmens 130 LÅNGA minuter. Sen; Kathrine Heigl och Seth Rogen? Finns det något mer okompatibelt par? Varför MÅSTE de behålla barnet? För att citera Emma Grey-Munthe; "Jävla pro life-smörja".
Helhet: Se The 40 Year Old Virign en andra gång istället. Eller kultserien Freaks and Geeks. Klart mycket bättre än denna filmen. Inte värd de 8 poäng som den belönats med på IMDB.

Grannarna började spela högt igen, så efter ett kort men givande samtal med polisen så bad de mig möta dom utanför så jag kunde släppa in dom i huset. Jag hade helst sluppit, men jag gjorde det inte bara för mig själv, det måste vart fler i byggnaden som stördes. Nu är det tyst iallafall. Äntligen.