ricard bloggar

Såg precis en show som hette Dave Gorman's Googlewhack Adventure, en riktigt underhållande historia som var väl värd två timmar av min tid. Hursomhelst så blev jag nyfiken på om jag kunde hitta ett eget googlewhack. Vet du inte vad det är för något?

Suck.

http://www.google.com
Det är ett enkelt upplägg.
Målet med googlewhacking är att man ska hitta en enda unik sida med hjälp av två unika sökord. Bara två ord, inga tecken eller siffror. Reglerna är att ordet MÅSTE finnas med i dictionary.com, vilket utesluter svenska ord. Du behöver inte ens gå in och söka på den sidan för att se om ordet finns med, det gör google automatiskt åt dig. Se bild på ett av mina många misslyckade googlewhackförsök.

Är orden understrukna så betyder det att ordet finns där. Jag trodde jag hittade ett googlewhack för en kvart sedan, men ordet saknades i dick-tionary.com, så jag får söka vidare. Sidan får inte heller vara någon form av ordlista eller liknande. Utöver det, såvitt jag vet, så finns det inga regler, fast nu när fenomenet är utspritt så finns det dedikerade googlewhack-sidor, men jag skulle aldrig använda nåt sånt för att hitta ett googlewhack. Vill man så kan man senare maila upphovsmannen till sidan, om man hittar denne, och upplysa han/hon att han/hon är ett googlewhack.

Sådär, nu när ni vet vad det är för något så utmanar jag er läsare att hitta ert egna googlewhack. Berätta gärna också hur lång tid det tog. Jag kommer uppdatera detta inlägget senare när jag hittat ett själv, men nu måste jag sova lite. Lycka till!

UPPDATERAT:
Jag hittade ett googlewhack! "antiestablishmentarianism wazoo"! Resultatet på google ger visserligen fem resultat, men alla utom den första länken leder till inget annat än ordlistor, vilket faller inom reglerna för googlewhacking. Det tog en stund, men jag hittade det! Fast nu när jag skrivit den ordkombinationen här på bloggen så kommer det finnas två resultat på just dom orden, så det är inget googlewhack längre. Nåja, det var det innan iallafall.

1. Visst är det jobbigt när man precis bytt lösenord och man ändå ständigt skriver det gamla när man ska mata in det?
2. Visst är det jobbigt när man älskar snooze-knappen alldeles för mycket och råkar sova 3 timmar för länge?
3. Visst är det jobbigt när katten kommer och vill gosa och hon/han kör upp sin röv i ansiktet på dig?
4. Visst är det jobbigt när ovan nämnda katt till slut lägger sig i knäet och börjar trampa på valfri kroppsdel med sina sylvassa klor?
5. Visst är det jobbigt när kollegor sjukanmäler sig och man måste hoppa in åt dom, men dom kan aldrig tänka sig att hoppa in en extra dag när man vill vara ledig lite?
6. Visst är det jobbigt när man är så hungrig att man inte orkar laga mat?
7. Visst är det jobbigt när man gillar någonting jättemycket, exempelvis en TV-serie, och man vill få sina kompisar/kollegor/flickvän att gilla den också så man kan snacka om den tillsammans, men dom tar inte till sig den?
8. Visst är det jobbigt när man inte kan hoppa över filmsekvenser i spel, speciellt när man sett sagda sekvens minst 20 gånger på rad?
9. Visst är det jobbigt när man vill ha en 10-lista, men man kommer bara på 9 saker?

Okej, dags att ventilera lite. Om man bortser från att bloggkulturen har gett upphov till ord som... ja, "blogg", "bloggkultur" och "bloggosfär" så finns det ett ständigt återkommande tema som irriterar mig till slita-av-armen-så-att-jag-kan-slå-någon-med-den-nivå, och det är alla äckliga modebloggar som finns.

Jag har absolut inget emot modebloggar när det kommer från någon med professionell bakgrund inom branschen. Det kan jag acceptera, och framför allt ignorera. Vad som stör mig är alla Ebba von Sydow-wannabees (eller ännu värre, Ebba von Sydow själv) som uppdaterar sin blogg sjuttielva gånger om dagen om vilket smink, handväska och skunkdoft dom ska bära idag, och för att inte tala om skräckrubriken... "Dagens outfit". Med tillhörande bild och vad för märke skiten bär. Gärna också med en prislapp över tusenlappen för att man verkligen ska få stämpeln hora. Eh, jag menar märkeshora. Oops.

Sen så får vi inte heller glömma de obligatoriska kändisbilderna där någon äcklig paparazzifotograf lyckats fånga Lindsay Lohan på nån premiär iklädd någon jävla trasa från Anus, eller vad fan skiten kallas. Med en analys av plagget också, naturligtvis. (En notering: Det är erat fel att Aftonbladets enda förlåtande ursäkt, fredagsbilagan "Puls", har förvandlats till det äckliga missfoster som idag kallas "Klick". Det är ERAT fel. Glöm inte det.)

Konstigt nog verkar de flesta som bloggar inom denna kategori vara fans av gruppen Tokio Hotel också. Det har egentligen inget med detta gissel att göra, men jag tyckte att det var en intressant observation.

Sitter och glor på Hell's Kitchen, kocktävlingsprogrammet med Gordon "SHUT THE FUCK UP YOU FUCKING DONKEY" Ramsay. Den amerikanska versionen av programmet är verkligen under all kritik, med billiga sensationella klipp, överdrivet dramatisk musik, och totalt helpantade deltagare. För att inte tala om en RIKTIGT jobbig speakerröst. Så varför tittar jag ens på det?

Jag klandrar inte Ramsay för att ha horat ut sig till amerikanska Fox (jag skulle LÄTT gjort det själv för lite extra fickpengar), jag klandrar däremot Fox för att ha förvanskat en riktigt intressant programidé. I originalserien från Storbritannien blir Gordon bara förbannad när det är befogat, i övrigt är han en riktigt cool kille. I den amerikäääänska versionen är han, i bästa fall, en gapig och förbannat skitjobbig karikatyr av sig själv.

Trots det så kan jag inte låta bli att titta på skiten. Varför är det så? Kanske för att mitt i all skit så dyker det ändå upp såna här ljusglimtar:


Go Ramsay!

1. Barack Hussein Obamas födelsenamn är Hitler von Jewsarebad.
2. Chokladmjölkdrycken O'boy hette från början O'girl.
3. Lera smakar bäst kokt, inte stekt.
4. "Att vara eller inte vara" är inte frågan.
5. Sju sjösjuka sjömän sköttes inte av sju sjuksköterskor, utan av fyra.
6. När man räknar hur många gånger man har haft sex ska man egentligen räkna killens orgasmer, inte tjejens.
7. Ingen vet hur en hålslagare egentligen fungerar. Om du tror att du vet så har du fel.
8. Snören anses vara en delikatess i vissa länder.
9. Detta är den nionde fakta-raden i listan.
10. Jag är den enda sanna guden. Va? Storhetsvansinne? Inte då. Hur kan det vara storhetsvansinne när det bara är fakta som presenteras här? Just det.

Sug på dom, du.

Han vaknade tidigt denna dag, runt 12-snåret på förmiddagen, och kände en väldig hunger. Han tänkte att det var för tidigt att äta middag, så han bet ihop och inväntade lämplig middagstid.

När klockan närmade sig 2 så började han med att skära isär en broccolibukett, som han sedan lade i en gratängform. I sagda gratängform lade han också i grön sparris, en uppdelad paprika, champinjoner, och sist en handfull körsbärstomater. Han använde pepparkvarnen på hela kalaset, saltade lätt och strödde även lite torkad vitlök och oregano på det. Avslutningsvis strilade han olivolja över grönsakerna för att allt skulle marineras ordentligt.

Ugnen var nu uppvärmd. Han lade en foliebit över formen och stoppade in den i ugnen. Efter 20 minuter tog han bort foliebiten för att grönsakerna skulle få lite härlig grillyta, och han stängde av ugnen efter ytterligare 10 minuter. Han lät dock formen ligga kvar i ugnen på eftervärme. Nu var det dags att steka oxfilén.

Han hade pepprat generöst över köttbiten tidigare. Plattan var förvärmd, och han hällde smöret i stekpannan. När det slutat bubbla lade han i köttbiten och började steka. Han gillade när köttet var medium rare, så han stekte inte det alltför länge. När han ansåg att köttet var färdigstekt lade han biten i en foliebit för att låta det vila. Efter 3 minuter tog han ut grönsakerna från ugnen, lade upp det på en tallrik tillsammans med oxfilé-biten. Som pricken över i:et så lade han en generös klick med crème fraîche (franska örter) vid sidan av alltihop.



Det var en mycket välsmakande middag, tyckte han.

Fick en sån här fin liten lapp från ett företag för några veckor sedan som demonstrerar... hrm, "nya ull och magnetprodukter." Skåda.



Lockande, inte sant? Men jag vill att ni ska fästa blicken på den nedre högra sektionen:



Jag tycker att frågan "Vad har god sömn med hälsan att göra?" är... förlåt, jag kan inte skriva färdigt detta utan att skratta. Det finns så mycket idiotiskt med detta att det vore som att sparka in en öppen dörr att påpeka det. Men det finns också något mycket skrämmande här.



Många kanske ser denna som ett kärleksfullt porträtt av en kärleksfull familj. Men varför är mamman i bilden fullt påklädd? Varför är mannen naken? Vad är dom så glada över? Hur orkar dom med varandra? Varför är ungarna så fula? Och vad fan har bilden med texten att göra?

Synd att jag inte accepterade inbjudan. Jag var så sugen på gratis middag. Och så nyfiken på vad gratis-gåvan var för något.. Eller inte alls. Kanske hade jag fått svar på mina frågor angående familjen i bilden. Eller inte alls.

Jag finns lite överallt på nätet. I ett av nätets alla hörn finns det ett community som kallas dvdforum.nu, där det oftast diskuteras film och tv-serier. Eftersom detta sammanfaller perfekt med mina intressen så brukar jag läsa dess forum dagligen. I detta forum finns det även en off-topic-avdelning, där allt mellan himmel och jord diskuteras. Det är här denna historien börjar.

En användare vid namn weström blir via sin blogg kontaktad av en författarinna vid namn Lena Holfve. Anledningen till att hon tar kontakt med weström beror på att han i sin blogg nämnt att han har illustrerat ett omslag till en kortfilm vid namn "Älska lagom", vilket också råkar vara namnet på en av Lenas böcker. Hon hävdar bestämt att denna titel är hennes intellektuella egendom, och kräver, med hjälp av hot om böter och fängelse att han ska ta bort texten från sin blogg där det står att han illustrerat omslaget till "Älska lagom". Kortfilmen, alltså.

Nåväl, weström tar hjälp av oss i off-topic i denna tråden, där de flesta skrattar åt Lenas försök att skrämma weström till underkastelse, och lyckas efter ett tag påverka Googles sökindex till den grad att om man då sökte på "Lena Holfve" så hamnade tråden på tredje plats under sökresultatet. En del redigerade bilder dyker även också upp i tråden med den enda bilden som kan hittas på nätet på Lena Holfve. Roligt.

Det tog ett tag, och Lena försvann ur forumets medvetande. Cirka en och en halv månad senare dyker Lena själv upp som medlem i forumet, och har dessutom skickat mail privat till alla som deltog i tråden, däribland jag själv. I brevet hävdar hon att forumets moderatorer bedrivit hetskamp mot henne själv, vilket naturligtvis inte stämmer. Hon fortsätter senare med att kopiera in skyddad information i tråden från användarprofilerna på de som skriver till henne, däribland jag själv. Dessa uppgifter inkluderar mitt fullständiga namn, e-postadress, yrke, hemort och ålder, vilket har inget med diskussionen att göra.

Tråden stängs på grund av Lenas övertramp, och hon skriver inget mer i forumet. En månad senare dyker en artikel upp i Dagens Media som handlar om att Lena stämmer Mediaprovider, företaget som idag äger dvdforum.nu. Anklagelsen är personangrepp. I artikeln hävdar Lena att hon nekats inträde i forumet, vilket är en ren lögn, och avslutas med ett fruktansvärt roligt citat:

Varför tror du att de som skriver i forumet är så upprörda på dig?
- De hatar upphovsrätt. De är förmodligen fildelare allihop.

Nämnde jag att Lena har en... hrm, unik slutledningsförmåga?

Just det, det är just därför vi är så upprörda. Det faktum att du hoppade på först weström, sedan dvdforums medlemmar och publicerade känsliga uppgifter har absolut inget med saken att göra. Nej, vi hatar upphovsrätt och är fildelare hela bunten. Ska jag vara helt ärlig så stämmer det in på mig. Japp, jag är fildelare. Varje morgon när jag jobbar så delar jag ut fil till frukosten till cirka hundra hotellgäster. Eller du kanske menade något annat? Tala klarspråk, Lena. Det bör nämnas att Lena senare dementerar att hon någonsin sagt ovan nämnda citat. Varför stämmer hon då inte Dagens Media, eller kräver att en rättelse publiceras? Hon ser ju bara dum ut om hon kopplas ihop med något så idiotiskt korkat som detta citat. Det bör också nämnas att dvdforum har ett nära samarbete med filmbolagen, som mer än gärna skickar dvd-filmer till sidan gratis så de kan recenseras. Lite dumt om det vore sant att vi alla hatar upphovsrätt och fildelar, i den bemärkelsen Lena menar.

Vill ni veta mer om hela denna soppan så kan ni läsa kommentarfältet på Dagens Media-artikeln, samt en alldeles utmärkt beskrivning av händelserna skriven av Mattias Lönnqvist på hans blogg. Jag råder er verkligen att läsa igenom den, eftersom Mattias är en mycket bättre skribent än jag själv, och han har haft direkt kontakt med Lena Holfve och hennes gäng. Texten är också väldigt rolig, speciellt stycket om Lenas IP-adress. Det finns mycket mer att läsa om detta. Faktum är att hela historien är så fruktansvärt bisarr, vilket är en av anledningarna till att jag valt att skriva detta inlägg. Allt för att "skydda" titeln på en 26 år gammal bok som jag, eller någon jag känner, aldrig hört talas om. Avslutningsvis så vill jag bara säga att det är häpnadsväckande hur ofta Lena Holfve, enligt henne själv, lyckas bli missförstådd, särskilt med tanke på att kvinnan är en publicerad författare. Klarspråk i skrift är tydligen inte hennes starka sida. Dags att gå i pension, kanske?
Älska lagom på er.