ricard bloggar

Det är många som frågat hur jag mår efter det senaste inlägget. Jag har inte kunnat sova mer än två timmar i stöten sen allt detta hände. Nu känner jag mig lite mer utvilad och kan känna efter lite mer. Till en början var det som en perfekt blandning av frustration och ilska, som drog mig åt varsitt håll och gjorde att jag kände mig helt lamslagen och likgiltig. Innan det kunde jag inte ens sätta in mig själv i situationen, jag var tvungen att intala mig själv att det hänt någon annan än mig själv. När det inte funkade så började jag skriva. Jag har aldrig blivit behandlad på detta sättet någonsin, så jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera.

Nu känner jag mig lite annorlunda. Nu känner jag mig bara tom och sorgsen. Tom för att alla underbara känslor som jag hade för henne är som bortblåsta. Sorgsen för att även om jag blivit behandlad som skit av denna människan så hoppas jag ändå att hennes värld ändå inte faller isär totalt. Att det på något sätt ändå kommer finnas ett sätt för henne att rätta de misstag hon gjorde. Många som jag känner kommer protestera och säga att allt ont som kommer hända henne är välförtjänt och mer därtill. Jag vet att det förmodligen inte finns något sätt att rätta alla de fel hon gjort mig eller sin pojkvän, men jag önskar verkligen att det fanns det. Alla förtjänar chansen att rätta sina misstag, om det går. Till och med hon.

Trots att jag fått höra hela historien nu så har jag en känsla av att det är något som inte riktigt stämmer. Kan inte sätta fingret på vad ännu, men något är det.