ricard bloggar

Testar för att se hur bra detta blir. Tjo.

- W850i?


- Ja, hej, Ricard! Hur är det med dig, vill du ringa till en kompis? Eller SMSa den där tjejen du pratade med igår, hon var väl trevlig? Du vet att jag alltid står till tjänst.

- Jo... om det där... jag måste tyvärr prata med dig om en sak... Jag har länge funderat på detta, och jag tror det är dags att gå vidare.


- Gå vidare? Hur menar du? Vad har du funderat på? Jag förstår inte.

- Alltså... jag har kikat på lite andra telefoner och...


- Nej! Men alltså, ge mig en chans till! Jag vet att jag har strulat med "sätt i SIM-kort"-meddelanden till och från, att jag helt omotiverat hamnar i demo-läge ibland och att handsfree-kontakten glappar, men vi kan väl försöka...?

- Glöm det, W850i. Det funkar inte. Vi funkar inte. Det var bra ett tag, men du måste inse fakta. Jag köpte dig inte bara för dina telefonfunktioner, utan också för att du extraknäckte som en mp3-spelare. Och sen jag skaffade min iPod Nano...


- W'zup?

- Tjenare, iPod! Ja, iallafall... Sen jag skaffade den så känns du lite... överflödig.


- Du har köpt en ny telefon redan, eller hur?

- Ja. Jag kan lika gärna säga som det är. C901 heter den. Säg hej.


- Hej...

- Den har en xenonblixt och en jättebra kamera. Jag tänkte att eftersom jag har min iPod...


- W'zup?

- Hej iPod! Ja, eftersom jag har den så kan jag fokusera på kamerafunktionerna istället.


- Jo... jag förstår. Det är okej. Jag kan leva med att bo i skåpet. C niohundra...?

- 901.


- Ja, hon är ju faktiskt helt överlägsen mig på många sätt och vis. Och mycket smalare och sexigare. Och hon visar alla knappar, jag är ju lite pryd med min slide-funktion.

- Mmm.


- Mmm.

- Då säger vi så?


- Ja, det är nog bäst så. Tack för den här tiden. Ha så roligt med kamerafunktionen, den ser ju helt fantastiskt ut.

- Tack, det ska jag. Tänk vad skönt att kunna ta en bild med telefonen, var som helst, när som helst, hur som helst. Riktigt jäkla skönt, och vilka bilder sen!


- Hej, Ricard, hur är läget? Jag tänkte vi kunde gå till parken och ta lite sköna bilder, vad sägs?

- Ehh, just det ja...

Nu blir det nörd-dags. Ni har blivit varnade.

Jag älskar spel. Jag har växt upp med dom sedan jag var typ 4 år, då brorsorna kom hem med en sprillans ny Commodore 64. Jag minns allt. Kassetterna, det blå interfacet, flimret när ett spel laddas, Giana Sisters signaturmelodi, "Press play on tape", räkneverket på bandspelaren... För en 4-åring var detta lite överkurs, det här med att få igång spelen. Lyckligtvis så var syskonen hyggliga nog att starta upp ett spel när de inte själva ville spela. De roades nog också av att se en som inte var så haj på TV-spel, spela TV-spel.



Förutom Giana Sisters (som för övrigt var en exakt kopia av Super Mario Bros. med tjejer i huvudrollerna), Donald Duck's Playground, Zorro, Bubble Bobble och California Games så fanns det faktiskt inte så mycket mer minnesvärda spel. Visserligen var det över 20 år sen jag först började spela, men det är bara dessa sex spel som jag faktiskt minns att jag gillade. Det dröjde dock inte länge innan mina brorsor tog hem nästa maskin, en Amiga 500.



Vilken underbar maskin detta var. Istället för kassetter så kom spelen på diskett, och man behövde inte spola eller någonting. Laddningstiderna var inte lika långa, och spelen var ljusår snyggare. Och ljudet sen! Processorn var på snabba 7,09 MHz, RAM-minnet på imponerande 512 KByte. På denna maskin så fick jag uppleva klassiker som Turrican, Turrican 2, Shadow of the Beast, Another World, Lemmings, International Karate +, Moonstone, Beneath a Steel Sky, Indiana Jones and the Fate of Atlantis, bara för att nämna några få av mina favoriter. Att skriva listor på spel är inte anledningen till att jag skrev detta.

Anledningen till att jag skriver om min spelbakgrund idag är att ni ska få reda lite på plattformen på vilket jag upptäckte ett av mina absoluta favoritspel. Det var nämligen på Amigan som jag upptäckte spelet...



Aldrig förr så hade jag sett ett spel som var så animerat, så färgglatt, så fruktansvärt snyggt. Spelet hade dessutom en av de mest nynnvänliga signaturmelodierna någonsin. Det kan vara svårt att förstå idag, men på den tiden så kändes det som om man spelade en film. Och så handlade spelet om pirater! Lycka!

Spelet var förstås helt på engelska, och jag, som inte ens kunde läsa mitt modersmål, förstod förstås inte ett jota av spelet. Så jag tittade på när jag tvingat mina syskon spela åt mig, vilket de gladeligen gjorde. Jag har faktiskt, i huvudsak, detta spelet och dess närmsta uppföljare att tacka för mina engelskakunskaper idag, då jag var extremt nyfiken på att få reda på vad karaktärerna sa och vad spelen handlade om. Det var dock först flera år senare som jag helt och fullt kunde förstå allt som stod, men det gav mig bra motivation att lära mig språket.



Berättelsen är enkel. Huvudperson är Guybrush Threepwood, och han vill bli pirat. Inte en sån som Henrik Pontén jagar i dessa dagar, utan en tvättäkta sjörövare. I början av spelet så får man reda på att om han ska bli en pirat så måste han utföra tre uppgifter: Han måste bemästra svärdets konst, han måste bli expert på att hitta skatter, och han måste kunna stjäla. Det är när han ska utföra den sista uppgiften som han stöter på den undersköna guvenören Elaine Marley, och Guybrush blir störtkär.

Allt är inte helt problemfritt. Elaine har haft många uppvaktare, och en av dom är den fruktade spökpiraten LeChuck, som Elaine nobbade ganska rejält när han fortfarande levde. Tydligen så sa hon åt honom att "Gå och dö!" vilket han trodde skulle hjälpa honom att vinna hennes hjärta, så han gjorde det. Detta är dock den kortare versionen av berättelsen.



I den längre versionen så får man reda på att LeChuck försökte vinna Elaines hjärta genom att imponera henne, och för att göra detta så skulle han ta reda på den beryktade hemligheten om Monkey Island. Så han kapade ett skepp och mördade alla ombord genom att köra in den i en orkan. Alla återuppstod dock som spöken, inklusive LeChuck själv. När han får reda på Guybrushs existens och hans pirat-planer så bestämmer han sig för att sätta stopp för detta. Och när han senare får reda på att Guybrush har sina ögon fästa vid Elaine, det är då det verkligen tar hus i helvete. Så att säga.



Varför tar jag upp detta idag på min blogg? Jo, för att nästa vecka, på den 15:e, så släpps det en specialversion av just detta spel, med uppdaterad högupplöst grafik, ett uppdaterat interface, remastrad musik och hela spelet har dessutom fått röstskådespelare. Med ett enkelt knapptryck så kan man dessutom växla fritt mellan den nya och den gamla versionen av spelet. Finns då att köpa till Xbox 360 på Xbox Live Arcade och till PC på Steam.

Old hotness, meet new hotness.


Klicka och jämför med motsvarande bild ovan.

Som om en uppdatering av detta underbara spel inte vore nog, så släpps det idag ett helt nytt spel i Monkey Island-serien, under namnet "Tales of Monkey Island". Mer om det spelet i mitt nästa inlägg, då jag ska plöja igenom alla uppföljare till detta underbara första spel. Stay tuned.

Fick ett ryck och åkte hem till mor för att hämta mina badbyxor och ta årets första dopp i Nästasjön. Har inte badat utomhus på flera år, känns det som, och det var riktigt jäkla skönt. Åker nog dit igen på tisdag för ännu ett dopp, denna gång lite längre.

Förra veckan gick syskonskaran The Knife hett i min iPod. Deras musik är lite av en aquired taste, lite speciell.



 Denna vecka är det Coldplay som gäller.



Underbar låt.

Eftersom jag börjar jobba halv 4 idag så tänkte jag igår kväll att jag inte behöver tänka på att lägga mig speciellt tidigt. Så jag satt uppe till 3 och läste recensioner på Ghostbusters-blurayn och spelet som släpps nu i dagarna. Nördigt, jag vet, men hur kan man inte bli såld på ett spel som har Bill Murrays, Dan Aykroyds, Harold Ramis och Ernie Hudsons röster och liknelser? Som Ghostbusters? Precis. I rest my case.

I alla fall, jag hade tänkt att sova lite längre idag. Min hyresvärd tyckte inte att det var en bra idé. I skrivande stund så är det 3 killar med borr, hammare och andra verktyg i entrén till byggnaden och gör mitt liv surt. Jag har ingen aning om vad det är för projekt, jag tyckte entrén var fin innan. Men högljudda är dom minsann. Grrr. Såna här dagar önskar man att man hade en egen proton pack som man kunde gå lös med.

Henrik Schyffert gillar vi. Så jag håller på att skumma igenom hans blogg lite grann. Månad för månad. Och jag stötte på det här inlägget. Tyckte det var så förbannat klockrent så jag var bara tvungen att länka till det.

Nu har grabbarna där nere inte väsnats på ca 10 minuter, så jag ska se om jag kan ta igen lite av den förlorade sömnen nu. I natt ska jag sova på hotellet då jag ska jobba frukostpasset, så jag slipper oväsendet imorgon i alla fall. Tjingeling.

Gillar man inte filmen "The Curious Case of Benjamin Button" för dess orealistiska historia och dess längd, så kan man i alla fall uppskatta vilket jäkla slitgöra som ligger bakom de visuella effekterna i filmen. Jag brukar ha ett bra öga när man använt CGI som specialeffekter i en film, men när jag såg denna så ringde inga varningsklockor alls. Kolla in denna sida, men bara om ni sett filmen, så får ni se. Riktigt imponerande.

Gollum, släng dig i väggen!

Man vet att Facebook fyllt sin "friend suggestions"-funktion när den börjar föreslå "vänner" med endast en gemensam bekant av 350+ andra. Vissa har jag inte ens några gemensamma bekanta med, överhuvudtaget. Vilka kriterier går dom då efter?

Tack Facebook, I'll take it from here.

Jobbar kväll imorgon, sen väntar 3 härliga dagars ledighet. Även om jag inte kommer göra det jag från början planerat under dessa tre specifika dagar så välkomnar jag det ändå. Nästa vecka kommer bli brutal.

Kram på dig, kolibrin.

Ja, jag vet. Jag har vart riktigt jäkla kass med att uppdatera bloggen med vettiga inlägg på sistone. Sluta tjata. Det är inte lätt att vara eftertraktad, minsann. Hehe. Detta inlägget blir nog inte mycket bättre.

Har haft mycket att göra på jobbet numera. Eller ja, det har vart lite förändringar i alla fall. Innan så jobbade jag antingen dag/kvällstid, men nu under sommaren så måste jag jobba natt också. Vilket innebär att jag måste vända på dygnet minst en gång i veckan, vilket är skitjobbigt. Idag, bara som exempel, så kunde jag bara sova typ 3 timmar. Jag ser dock till att försöka få lite mer sömn i eftermiddag. Grejen är den, att när man väl kommit in i den ena dygnsrytmen, då är det dags att byta tillbaka till den andra. Skitjobbigt. Vi får se hur länge jag orkar med det här. Bara två månader kvar till semestern.

Min goda vän och chef har gått och blivit pappa minsann. Jag som trodde att både han och hans flickvän var oskulder, precis som jag. Tänka sig så fel man kan ha. Skönt att de slipper vänta på att föda nu i alla fall. Dom har väntat i nio månader. Fasiken vad jobbigt. En baddare till son blev det dessutom. Fyra och ett halvt kilo.  Det är exakt lika mycket som fyra och ett halvt kilo apelsiner. Huga, säger jag bara. Chefens flickvän verkar ha fått för sig att jag lovat henne att jag ska vara barnvakt åt ungen så småningom, vilket jag inte har något minne av. Nåja, vi får se hur det blir med den saken. Hehehe. Nej, usch vad hemsk jag är. T & D behöver inte oroa sig.

Min stackars vän och kollega Philip har fått agera matchmaker åt alla sina kompisar på sista tiden. Han frågade mig vem som dog och överlät tjänsten till honom. "Love died, and Philip had to fill the space." svarade jag med min värsta trailerröst á la Don LaFontaine. Den dög inte för Philip, så jag fick ta till min Bowie-imitation istället, med betoning på ordet "space". Den gillade han bättre. Naturligtvis är jag inte sen med att utnyttja Philips tjänster också, hehe. Vi får se hur det utvecklar sig.

Nu ska jag pysa iväg till affären.

Yrrol har hur många klassiska scener som helst, men idag är denna nog min favorit.



- Lilla Kajsa...
- Liselott!

Snodde denna från Martina. Hoppas det inte gjorde nåt.

1. Vad är klockan? 04:07
2. Ditt namn? Ricard
3. Smeknamn: RC, Schnuppen, Ricardo, Casselhag, Cassel, Mr. Castle.
4. Piercings: Inte längre. Hade ett i ögonbrynet för några år sen.
5. Ögonfärg: Hasselnöt med grönt runt iris.
6. Födelseplats: Värnamo
7. Favoritmat? Kombination 4 på Lilla Krogen (Vitlöksmarinerad biff, friterad kyckling med sötsur sås och grillade kycklingspett med jordnötssås och ris)
8. Någonsin varit i Kalifornien? Inte än, men någon gång så. Vill hälsa på Rob, Rebecca och Don.
9. Någonsin tapetserat något med toalettpapper? Hehe, nej.
10. Älskat någon så mycket att du börjat gråta? Ja.
11. Varit med i någon bilolycka? Ja, men inte så farligt. Bilen körde bara av vägen och ner i ett dike. Inga skador, varken på mig, någon annan, eller bilen.
12. Krutonger eller baconbitar? Krutonger.
13. Favoritdag på veckan? Den dagen jag inte jobbar.
14. Favoritrestaurang? Lilla Krogen.
15. Favoritsport: Hmmm... volleyboll? Tennis? Pingis? Kanske? Nåt med boll över nät.
16. Favoritdrink:  Jägershots.
18. Walt Disney eller Warner Bros: Disney för animerat, Warner Bros. för live action-film.
19. Favorit-snabbmatsrestaurang: Ingen. Snabbmat är helt värdelöst.
20. Vilken färg har din sovrumstapet? Gräddvit med små rutor i mönster.
21. Hur många gånger kuggade du på teoriprovet? Ingen. Har inte tagit det än.
22. Vem fick du ditt förra mail ifrån? Mitt jobbs revisor, med mitt lönebesked.
23. Vilken affär hade du valt att övertrassera ditt kreditkort? Hmm, vilken affär jag VALT att göra det? Discshop, kanske? Notera att det aldrig händer.
24. Vad gör du oftast när du är uttråkad? Surfar och spelar Playstation 3, eller försöker få tag på kompisar över telefonen.
25. När går du och lägger dig? Med arbetspass som täcker dygnet runt så har jag ingen fast tid då jag går och lägger mig. Men är jag långledig så sover jag oftast från 02:00 till 09:30 på morgonen.
26. Vem kommer att svara på detta e-mail först? Ingen eftersom det är omgjort till en blogghistoria.
27. Vem av dom du skickat detta e-mail till kommer inte att svara? Ingen eftersom det är omgjort till en blogghistoria.
28. Vilket tv-program missar du inte? Lost
29. Senaste person du gick ut och åt middag med? Bra fråga. Jag kommer faktiskt inte ihåg. Ska ut med jobbet nu på onsdag och äta. Åt en pirog från ett utekök när jag var på väg hem med en massa okända människor, räknas det?
30. Ford eller Chevrolet? Helst inget av dom.
31. Vad lyssnar du på just nu? Kent.
32. Vilken är din favoritfärg? Magenta.
33. Hav eller flod? Hav.
34. Hur många tatueringar har du? Ingen, än.
35. Har du någon gång kört slut på bensinen? Nej.
36. Katt eller hund? Båda. Har haft katt innan, men jag är glad att slippa få alla mina kläder nerhårade hela tiden.
37. Sommar eller vinter? Sommar.
38. Är du singel? Ja.
39. Är du kär i någon? Inte nu längre. :( Vi får se vem nästa stackare blir.
40. Klockslag när du blev färdig med det här mailet? 04:19

Förresten, jag är lite nyfiken på vem min besökare från Tomelilla är? Jag är inte ens säker på att jag känner någon där. Gör dig tillkänna i en kommentar, om du vågar. :)

Gårkvällen och denna spenderades i Värnamos uteliv. Har jobbat mycket helger så jag har inte fått tillfälle att festa av mig. Igår blev det dock alldeles för mycket att dricka, spenderade merparten av följande dag i sängen, och inte på det bra sättet. Satt på Harrys igår kväll och snackade lite med en jättetrevlig tjej jag träffat någon gång innan, men fick under samtalets gång reda på att hon hade pojkvän...

DEALBREAKER

Visst. Snacka går ju ändå, har inget bättre för mig. Senare kröp det dock fram att sagda tjej bara var 17 år...

DEALBREAKER COMBO

Jo, jag har faktiskt bättre saker för mig. Det var bara att tacka för mig och vandra vidare. Vad fan gör 17-åringar på Harrys ändå, egentligen? Fuck my life.

Fyllan blev värre, och när jag promenixade hem i min ensamhet så råkade jag ringa ett fyllesamtal. Japp. Ni vet precis till vem.
Min facebookstatus från samma natt:

Lite fyllesamtal har väl ingen dött av? Hahahaha åh gud döda mig nu.

Fuck my life.

Idag var det bättre. Massa folk, massa kamrater, massa dans och mycket bättre samtal. Och inte lika mycket dricka. Och framför allt inga fyllesamtal.

Bra samtal idag. Kom äntligen på vad det var som störde mig, det kändes bra att vi kunde prata ut om det, även om det inte fanns något riktigt svar. Nu får det räcka, jag tror inte det behövs mer för tillfället. Vi får se vad som händer nu. Nu vet jag i alla fall att det kommer bli bättre.

Det är många som frågat hur jag mår efter det senaste inlägget. Jag har inte kunnat sova mer än två timmar i stöten sen allt detta hände. Nu känner jag mig lite mer utvilad och kan känna efter lite mer. Till en början var det som en perfekt blandning av frustration och ilska, som drog mig åt varsitt håll och gjorde att jag kände mig helt lamslagen och likgiltig. Innan det kunde jag inte ens sätta in mig själv i situationen, jag var tvungen att intala mig själv att det hänt någon annan än mig själv. När det inte funkade så började jag skriva. Jag har aldrig blivit behandlad på detta sättet någonsin, så jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera.

Nu känner jag mig lite annorlunda. Nu känner jag mig bara tom och sorgsen. Tom för att alla underbara känslor som jag hade för henne är som bortblåsta. Sorgsen för att även om jag blivit behandlad som skit av denna människan så hoppas jag ändå att hennes värld ändå inte faller isär totalt. Att det på något sätt ändå kommer finnas ett sätt för henne att rätta de misstag hon gjorde. Många som jag känner kommer protestera och säga att allt ont som kommer hända henne är välförtjänt och mer därtill. Jag vet att det förmodligen inte finns något sätt att rätta alla de fel hon gjort mig eller sin pojkvän, men jag önskar verkligen att det fanns det. Alla förtjänar chansen att rätta sina misstag, om det går. Till och med hon.

Trots att jag fått höra hela historien nu så har jag en känsla av att det är något som inte riktigt stämmer. Kan inte sätta fingret på vad ännu, men något är det.

Japp. Av hänsyn till annan part så kan jag inte återge exakt vad som hänt, men jag vet också att det som hänt är just nu tyvärr ett nödvändigt ont.

Skit samma, jag skriver ett brev istället.

Imorgon bär det tillbaka till arbetet igen. Börjar halv 6, vilket känns lagom mysigt, men hellre det än att sitta hemma och vara sjuk. Ärligt talat, finns det något tristare än att vara sjuk? Tveksamt.

Har sovit dåligt de senaste dagarna, så jag ska alldeles strax krypa till sängs så jag får några timmar under bältet. Det är definitivt ett dubbeleggat svärd, att börja tidigt. Å ena sidan så måste man lägga sig oheligt tidigt dagen innan, men å andra sidan får man en rätt härlig eftermiddag, efter jobbet. Det finns nog både för och nackdelar med de flesta arbetspass, tror jag. Fast man ska ändå skatta sig lycklig att man har ett arbetspass överhuvudtaget. Nog om det.



Längtar ordentligt till nästa vecka. :)

Ses i drömmarnas land.

Igår kväll blev det en gammal Hitchcock-klassiker i DVD-spelaren, "Rebecca" från 1940. Mrs. Danvers är riktigt läskig.


"You're overwrought, madam. I've opened a window for you. A little air will do you good. Why don't you go? Why don't you leave Manderley? He doesn't need you... he's got his memories. He doesn't love you, he wants to be alone again with her. You've nothing to stay for. You've nothing to live for really, have you? Look down there. It's easy, isn't it? Why don't you? Why don't you? Go on. Go on. Don't be afraid... "

Har haft filmen i hyllan i närapå ett år, har bara inte haft någon lust att kolla på den. Men igår blev det av. Mycket bra film.