ricard bloggar

Jag har inget emot att folk festar loss ibland och spelar hög musik. Vafan, bjud med mig och jag festar lika hårt som alla andra. Men när ens grannar spelar så högt att...
1. Grannarna i nästliggande trappuppgång störs av det...
2. Detta görs klockan 2 på en torsdagsnatt...
3. Portdörren bokstavligen vibrerar värre än en vibrator av ljudnivån...
4. Man står utanför lägenheten och knackar, vänligt men bestämt, på dörren och ringer på dörrklockan i dryga fem minuter, och det enda gensvar man får är höjd volym...
Då, förbered er, because you have unleached the fucking fury. I form av ett litet samtal med polisen. Fem minuter senare blev det genast mycket tystare. Hihihi. Idioter.

Har fått en ny chef på jobbet, och jag tror att jag redan har blivit ovän med honom. Han, jag och en annan anställd pratade om rökning, något som den nya chefen fullständigt hatar, när han drog till med liknelsen "Att kyssa en rökare är tamejfan som att kyssa en hund i rövhålet." Naturligtvis så kan jag inte hålla tyst, och utan att tänka mig för så kläcker jag ur mig "Verkligen? Talar du av egen erfarenhet?" Oopsie. Hihihi. Jag är en idiot.
Nåja, förhoppningsvis så hänger han inte upp sig på det, men jag måste säga att jag är en höjdare på att göra ett första intryck, inte sant?

Sedd film: Meet the Robinsons
Bäst i filmen: Svårt att säga, inget i filmen stod ut som speciellt bra. Inte ens röstskådisarna.
Sämst i filmen: De sjungande grodorna. Har ni gått på en SF-biograf under den senaste tiden så har ni nog också hört samma sjungande grodor uppmana er att stänga av mobiltelefonen genom en skitkass sång. Dom är inte bättre i filmen. Fyller ingen som helst funktion. Sen hjälper det inte heller att berättelsen är en enda flummig framtidsröra.
Helhet: Undvik. Ingen Disneyklassiker värd att äga, enligt mig.

Sedd film: Knocked up
Bäst i filmen: Paul Rudd och Seth Rogen i en scen klart inspirerad av Fear and Loathing in Las Vegas, och en scen därefter där han filosiferar om varför det finns fem olika fotöljer i ett hotellrum. Sen finns det en kul liten biroll av Kristen Wiig från Saturday Night Live. Och en ganska chockerande födsloscen, men som skär sig rätt mycket mot resten av filmen.
Sämst i filmen: Filmen marknadsförs som en komedi, men filmen är i själva verket mer ett småkul drama. De roliga scenerna är få och för långt ifrån varandra i filmens 130 LÅNGA minuter. Sen; Kathrine Heigl och Seth Rogen? Finns det något mer okompatibelt par? Varför MÅSTE de behålla barnet? För att citera Emma Grey-Munthe; "Jävla pro life-smörja".
Helhet: Se The 40 Year Old Virign en andra gång istället. Eller kultserien Freaks and Geeks. Klart mycket bättre än denna filmen. Inte värd de 8 poäng som den belönats med på IMDB.

Grannarna började spela högt igen, så efter ett kort men givande samtal med polisen så bad de mig möta dom utanför så jag kunde släppa in dom i huset. Jag hade helst sluppit, men jag gjorde det inte bara för mig själv, det måste vart fler i byggnaden som stördes. Nu är det tyst iallafall. Äntligen.

Alfons fick inte vara med på gruppsex denna gången heller. Trots att det i annonsen stod "utseende oviktigt".

Jag fick en liten present på posten idag från min vän Krajks (TAAAACK!!!! :)). Det är en deprimerande liten sak som heter Alfons. Han är deprimerande för han är sjuk och går på kryckor. Eftersom han skapades med dessa kryckor så är han för evigt en krympling. Inget kan bota honom från hans hemska gissel.



Stackars Alfons. Han ser så glad ut. Han försöker hålla modet uppe. Men inombords är han evigt plågad, hans själ skriker efter nåd, nåden som aldrig kommer.
Det är först när man ser in i hans ögon som man kan ana smärtan han genomlider.



Ser ni?

Jag kommer att dokumentera mer om Alfons i framtiden, om hans framsteg och motgångar. Kanske hittar han en vän så småningom? Vi får se.

Men frisk blir han aldrig. Aldrig.

Usch, det är varmt här. Tur att man köpte en AC i början av sommaren, annars hade det varit fullkomligt outhärdligt. Igår var det inte lika varmt, men jag kände mig helt bakis av värmen. Det är väl den främsta nackdelen med att bo högst upp i byggnaden, antar jag.

Magen har börjat bli större. Ska försöka ändra på lite vanor, så att jag blir vacker igen. Inget mer godis. Försöka äta lite mindre portioner. Variera kosten lite. Mindre cola på jobbet, mer vatten. Det låter bra.

Ångest inför jobbet på måndag igen. Undrar om något har ändrats sen min chef gick därifrån? Förutom att han inte kommer vara där.

Ser en massa reklam på TV om filmen Irene Huss - Tatuerad Torso. Verkar vara precis vad filmsverige behöver - ännu en dussinthriller om poliser som jagar en mördare. Seriöst, är det bara sådana filmer som får finansiellt stöd numera? Då ser jag hellre att pengarna ges till Martin Munthe, även om hans filmer inte håller toppklass. I alla fall de som jag sett av honom.

Beställde min första film på Blu-ray i veckan. Det blev Blade Runner - Ultimate Collector's Edition, som innehåller alla kända versioner av filmen, däribland en helt ny final cut-version, där de har tagit alla specialeffekt-element från filmen, rengjort dom och med hjälp av dagens teknik sammanfogat det med filmen igen så att det blir helt sömlöst. Det ska bli spännande att se vad som skiljer från de tidigare versionerna. Och extramaterialet. Släpps i december.

Just det ja, Don Hertzfeldts nya animerade kortfilm Everything Will Be OK finns nu att beställa på DVD från hans hemsida. Är ni inte bekanta med hans verk, gör en sökning på YouTube. Äsch, jag gör det åt er istället... klicka här.

Film sedd: Sunshine
Bäst i filmen: Bra blandning av bra internationella skådisar, med bland andra Chris Evans, Michelle Yeoh och Cilian Murphy. Fotot och specialeffekterna är godis för ögonen, med tanke på den låga budgeten.
Sämst i filmen: Två tredjedelar in i filmen lämnar man sci-fi-genren, och blir helt plötsligt en mördar-slaktar-film. Inget jättedåligt i sig, men med tanke på vad som händer i de två första tredjedelarna så hade jag hoppats på något annorlunda inför slutet.
Helhet: Hyfsad sci-fi-thriller med bra skådisar, snyggt foto och snygga specialeffekter.

Idag var jag, Lina, Tony och Tonys fästmö Petra i Göteborg för att gå på Liseberg. Det var varmt. Och svettigt. Och varmt. Jag har nog fått solsting. Sa jag att det var varmt? Det var det. Det är förresten jag på bilden ovan. Jag ber om ursäkt för det äckliga skägget, men det är skönt att slippa raka sig ordentligt nu när man inte jobbar. Varmt.

Parken öppnade inte innan klockan 11, så vi satte oss på ett mysigt fik som serverade kaffe, mat och... människor?



Petra ville ha en liten pygmé till kaffet, men hon vågade inte beställa det. Jag beställde en muffins som var hård som sten. Sedan så gick vi genom Göteborg, till nöjesparken. Vi började med att åka Berg-o-dal-banan.
Det var roligt. Sedan gick vi vidare till Balder, en annan jättestor bergochdal-bana, gjord nästan helt i trä. Första backen ligger på 70 graders lutning nedåt. Det känns i magen när man åker den första gången.



Jag tänkte göra en ordentlig pan-o-rama-bild av denna, men nu får ni klippa och klistra själva, jag orkar inte. Vi gick sedan vidare till Flum-ride. Har dock inga vettiga bilder därifrån, så ni får nöja er med att titta på ung-slungan, eller vad den nu heter. Kan nämnas att jag blev jävligt blöt när vi åkte Flum-ride.



Denna åkte vi aldrig. Den är alldeles för tam. Vi åkte en massa annat spännande istället. Som radiobilarna.



Wee vad det gick! Sen så gick jag och köpte en heliumballong som jag direkt slet ett litet hål på och började suga i mig. Sen sjöng jag för Tony, Lina och Petra...

We represent the Lollipop Guild, The Lollipop Guild, The Lollipop Guild
And in the name of the Lollypop Guild,
We wish to welcome you to Muchkinland.
We welcome you to Munchkinland

För er som inte känner igen det, så är det från denna filmen, och sjungs av de här små figurerna:



Tony, Lina och Petra fick också prova, såklart. Det var riktigt roligt. Efter detta så åkte vi b&d-banan, Balder, Flumride (igen), plus lite annat mindre nämnvärt. Sen var det dags för mig och Lina att gå.



Vi tog sedan tåget hem till Värnamo, och sen var vi hemma. Nu ska jag snart sova, jag är helt slut efter att ha gått runt under sveddande sol. It BUUURRRRNS us so!! Allt som allt så var det en rolig dag. Här har ni en liten bonusbild som tack för att ni läste.

Idag var det inflyttningsfest hos en av mina gamla kompisar. Det var många där, både gamla och inte så gamla bekanta, vilket var väldigt trevligt. Kompisen (vi kan kalla honom Daniel), som bodde i lägenheten, blev såklart fullast av alla. Vilket ledde till att han lite skämtsamt ville slåss med en annan kompis på festen. Visst. Ut på gatan och dom började dansa runt varandra. Lite småsparkar utbyts, inget allvarligt dock. Löjligt, egentligen.

En bil kommer, och leken avbryts genast för att bilen ska komma förbi. Såklart är det en polisbil, som också stannar. Konstapeln frågar vänligt hur det står till och vad vi pysslar med, och vi svarar sanningsenligt att vi lattjar lite med varandra. God ton hålls, ända tills...

Tills Daniel kommer fram till andra sidan och frågar om hon inte ska komma ut och få lite stryk. (Inte ordagrant, men nästan.) Detta gillade inte poliskonstapeln, och hon hoppar ut ur bilen och ger Daniel en riktigt ordentlig utskällning ("Det var tamejfan det dummaste jag någonsin hört".), säger att det är tur att hon inte stoppar honom i fyllecellen och skickar in honom i lägenheten med svansen mellan benen. Daniel är ingen stor kille i vanliga fall, men så liten har jag aldrig sett honom innan. Det var en riktigt imponerande utskällning.

Polisdamen ber oss se till att han hamnar i säng så han kan sova av sig, och sticker sedan iväg. Daniel kommer ut igen efter en liten stund, kaxig som fan, och tjatar om hur feg polisen vart mot honom och hur han lätt hade kunnat ta henne. Jävla dumhuvud. Vi ser en bil komma körandes igen, från motsatt håll, och säger till Daniel att polisen är på väg tillbaka. Naturligtvis så blir han tyst direkt och svansar tillbaka in i lägenheten. Hoppsan, det var visst inte polisen. My bad.

Daniel brukar försöka hävda sig när han är full, vilket lett till att han ibland sagt och gjort saker som han inte bör, och detta var ett praktexempel på hur det brukar spela ut sig. Han gör något idiotiskt korkat och kommer undan. Personligen så hade jag nog velat se honom hamna i fyllecellen ikväll, bara så att han förstår att det han gör i fyllan faktiskt får konsekvenser. Värre saker kan faktiskt hända. Nästa gång så tar kanske någon hans fylleidiotier på allvar.

Visst är det lämpligt att Daniels sambo är en soon-to-be bartender?

Var på avskedsfest för min chef i tisdags. Riktigt tråkigt att han slutar, han har råkat bli en av mina närmaste vänner, både på jobbet och privat. Vi kommer hålla kontakten fortfarande, såklart. Hoppas att allt inte går åt helvete på jobbet nu när han försvinner. Nej, det tror jag inte. Han har format ett gediget team, så det ska nog gå bra. Och något säger mig att jag inte sett det sista av honom på min arbetsplats. Kvällen var iallafall riktigt lyckat, mycket skratt och skön stämning. Jag filmade och fotade en del, men det är inte för internets ögon. Inte innan löneförhandlingarna iallafall, hehe.

Fick tågbiljetterna till Göteborg idag. Jag och tjejen ska på Liseberg på tisdag med min bror och hans fästmö. Jag har en bild här på min bror sen när han snaggade sig, men han skulle yxmörda mig och köra mig genom en träflis á la Fargo om jag visade den bilden, så jag låter bli. Här kommer lite snabbrecensioner på filmer jag sett idag:

Film sedd idag: Blades of Glory
Bäst i filmen: Will Arnett, Amy Poehler och Kamasutra-åkningen.
Sämst i filmen: Slutet. Mina ögon rullade så långt bak att jag såg mina bihålor. Come on!
Helhet: Klart rolig, bättre än vad jag förväntat mig, men jag hade å andra sidan ganska låga förväntningar.

Film sedd idag: The Lookout
Bäst i filmen: Joseph Gordon-Levitt, även om det känns som om det är *lite* typecasting-varning efter den utmärkta Brick och denna. Jeff Daniels var också bra, liksaså killen som spelade Deputy Doughnut (Sergio Di Zio), som han kallades i filmen, en liten, men väldigt sympatisk roll.
Sämst i filmen: Har inget att klaga på direkt. En gedigen och enkel berättelse, med snyggt foto och bra skådisar. Det enda är i så fall att filmen tar sin tid att komma igång, men det hjälper också att bygga upp karaktärerna, så det är egentligen inget dåligt, men andra gillar det kanske inte. Sen är den lite förutsägbar, men inte så att det stör.
Helhet: Som sagt, lite förutsägbar, men ändå gedigen och välspelad historia med snyggt foto.