ricard bloggar

Tydligen så har mördade Englas föräldrar lyckats övertala SVT att sända Englas begravning i direktsändning. Jag har valt att försöka ignorera mediacirkusen kring Engla, men nu har det gått för långt. Jag bara skakar på huvudet åt att SVT är dumma nog att sända begravningen.

Onsdagen är räddad.

Tisdagen är räddad.

(Ja, jag är en TV-spelsnörd. Shoot me.)

Måndagen är räddad.

Tänkte idka lite självplågeri ikväll med att se mästerverket "The Hottie & The Nottie", filmen som i skrivande stund förtjänat första plats på IMDBs 100 sämsta filmer någonsin. Usch, bara titeln gör mig illamående. Önska mig lycka till.

Uppdaterat efter 10 minuters tittande, resten snabbspolat igenom:
NEJnejnejnejnejnejnejnejnejnej, snälla, förlåt, låt mig slippa se mer!

1. Visst är det jobbigt när man precis bytt lösenord och man ändå ständigt skriver det gamla när man ska mata in det?
2. Visst är det jobbigt när man älskar snooze-knappen alldeles för mycket och råkar sova 3 timmar för länge?
3. Visst är det jobbigt när katten kommer och vill gosa och hon/han kör upp sin röv i ansiktet på dig?
4. Visst är det jobbigt när ovan nämnda katt till slut lägger sig i knäet och börjar trampa på valfri kroppsdel med sina sylvassa klor?
5. Visst är det jobbigt när kollegor sjukanmäler sig och man måste hoppa in åt dom, men dom kan aldrig tänka sig att hoppa in en extra dag när man vill vara ledig lite?
6. Visst är det jobbigt när man är så hungrig att man inte orkar laga mat?
7. Visst är det jobbigt när man gillar någonting jättemycket, exempelvis en TV-serie, och man vill få sina kompisar/kollegor/flickvän att gilla den också så man kan snacka om den tillsammans, men dom tar inte till sig den?
8. Visst är det jobbigt när man inte kan hoppa över filmsekvenser i spel, speciellt när man sett sagda sekvens minst 20 gånger på rad?
9. Visst är det jobbigt när man vill ha en 10-lista, men man kommer bara på 9 saker?

Jag är ingen hejare på att sätta rubriker, men denna blev rätt bra. Fan vad härligt, nu kan jag sova. Men inte än. Först blir det lite SNL och segersurfing på nätet efter denna väldigt svåra perioden i mitt liv då mitt internetanvändande begränsades till en viss del. En hel dag.

Rubriken är rätt självförklarande. Hoppas jag får möjlighet att fixa datorn idag. Tills dess så bjuder jag på lite Anders & Måns. Dom har verkligen koll när det gäller bockarna Bruse.



Tjing tjong.

Är det inte virus så är det alltid nåt annat... Datorn här hemma har havererat, så nu sitter jag med min trofasta Playstation 3 och skriver detta. Det kommer tyvärr hämma mitt bloggande några dagar framöver tills jag fixat fram en ny hårddisk. Tur att man bara jobbar två dagar nästa vecka. Vi hörs när min dator är på fötter igen.

Okej, dags att ventilera lite. Om man bortser från att bloggkulturen har gett upphov till ord som... ja, "blogg", "bloggkultur" och "bloggosfär" så finns det ett ständigt återkommande tema som irriterar mig till slita-av-armen-så-att-jag-kan-slå-någon-med-den-nivå, och det är alla äckliga modebloggar som finns.

Jag har absolut inget emot modebloggar när det kommer från någon med professionell bakgrund inom branschen. Det kan jag acceptera, och framför allt ignorera. Vad som stör mig är alla Ebba von Sydow-wannabees (eller ännu värre, Ebba von Sydow själv) som uppdaterar sin blogg sjuttielva gånger om dagen om vilket smink, handväska och skunkdoft dom ska bära idag, och för att inte tala om skräckrubriken... "Dagens outfit". Med tillhörande bild och vad för märke skiten bär. Gärna också med en prislapp över tusenlappen för att man verkligen ska få stämpeln hora. Eh, jag menar märkeshora. Oops.

Sen så får vi inte heller glömma de obligatoriska kändisbilderna där någon äcklig paparazzifotograf lyckats fånga Lindsay Lohan på nån premiär iklädd någon jävla trasa från Anus, eller vad fan skiten kallas. Med en analys av plagget också, naturligtvis. (En notering: Det är erat fel att Aftonbladets enda förlåtande ursäkt, fredagsbilagan "Puls", har förvandlats till det äckliga missfoster som idag kallas "Klick". Det är ERAT fel. Glöm inte det.)

Konstigt nog verkar de flesta som bloggar inom denna kategori vara fans av gruppen Tokio Hotel också. Det har egentligen inget med detta gissel att göra, men jag tyckte att det var en intressant observation.

Sitter och glor på Hell's Kitchen, kocktävlingsprogrammet med Gordon "SHUT THE FUCK UP YOU FUCKING DONKEY" Ramsay. Den amerikanska versionen av programmet är verkligen under all kritik, med billiga sensationella klipp, överdrivet dramatisk musik, och totalt helpantade deltagare. För att inte tala om en RIKTIGT jobbig speakerröst. Så varför tittar jag ens på det?

Jag klandrar inte Ramsay för att ha horat ut sig till amerikanska Fox (jag skulle LÄTT gjort det själv för lite extra fickpengar), jag klandrar däremot Fox för att ha förvanskat en riktigt intressant programidé. I originalserien från Storbritannien blir Gordon bara förbannad när det är befogat, i övrigt är han en riktigt cool kille. I den amerikäääänska versionen är han, i bästa fall, en gapig och förbannat skitjobbig karikatyr av sig själv.

Trots det så kan jag inte låta bli att titta på skiten. Varför är det så? Kanske för att mitt i all skit så dyker det ändå upp såna här ljusglimtar:


Go Ramsay!

1. Barack Hussein Obamas födelsenamn är Hitler von Jewsarebad.
2. Chokladmjölkdrycken O'boy hette från början O'girl.
3. Lera smakar bäst kokt, inte stekt.
4. "Att vara eller inte vara" är inte frågan.
5. Sju sjösjuka sjömän sköttes inte av sju sjuksköterskor, utan av fyra.
6. När man räknar hur många gånger man har haft sex ska man egentligen räkna killens orgasmer, inte tjejens.
7. Ingen vet hur en hålslagare egentligen fungerar. Om du tror att du vet så har du fel.
8. Snören anses vara en delikatess i vissa länder.
9. Detta är den nionde fakta-raden i listan.
10. Jag är den enda sanna guden. Va? Storhetsvansinne? Inte då. Hur kan det vara storhetsvansinne när det bara är fakta som presenteras här? Just det.

Sug på dom, du.

Mjau-wah weeeow moow. Mo-waw meow wow raw-waw. Meooo waaaa. Meow. Rawr. Mwreow.



Purrrrrrrr-prrrrr-prrrrr.

(Ja, jag har tråkigt.)

Han vaknade tidigt denna dag, runt 12-snåret på förmiddagen, och kände en väldig hunger. Han tänkte att det var för tidigt att äta middag, så han bet ihop och inväntade lämplig middagstid.

När klockan närmade sig 2 så började han med att skära isär en broccolibukett, som han sedan lade i en gratängform. I sagda gratängform lade han också i grön sparris, en uppdelad paprika, champinjoner, och sist en handfull körsbärstomater. Han använde pepparkvarnen på hela kalaset, saltade lätt och strödde även lite torkad vitlök och oregano på det. Avslutningsvis strilade han olivolja över grönsakerna för att allt skulle marineras ordentligt.

Ugnen var nu uppvärmd. Han lade en foliebit över formen och stoppade in den i ugnen. Efter 20 minuter tog han bort foliebiten för att grönsakerna skulle få lite härlig grillyta, och han stängde av ugnen efter ytterligare 10 minuter. Han lät dock formen ligga kvar i ugnen på eftervärme. Nu var det dags att steka oxfilén.

Han hade pepprat generöst över köttbiten tidigare. Plattan var förvärmd, och han hällde smöret i stekpannan. När det slutat bubbla lade han i köttbiten och började steka. Han gillade när köttet var medium rare, så han stekte inte det alltför länge. När han ansåg att köttet var färdigstekt lade han biten i en foliebit för att låta det vila. Efter 3 minuter tog han ut grönsakerna från ugnen, lade upp det på en tallrik tillsammans med oxfilé-biten. Som pricken över i:et så lade han en generös klick med crème fraîche (franska örter) vid sidan av alltihop.



Det var en mycket välsmakande middag, tyckte han.

Uma är cool. Fick reda på detta faktum igår. Visst, hennes prestationer i Batman & Robin och The Avengers är väl knappast världens bästa, men hon är grym av helt andra anledningar.

Trots detta så känns det rätt hopplöst just nu. Känslomässigt utmattad. Ganska mållös. Hyfsat nedstämd. Vilken jävla vecka det har varit.

Nu när jag var på jobbet så uppdaterade mitt virusprogram sina definitioner och körde en ny scanning av systemet. Och hör och häpna, den lyckades neutralisera viruset i datorn, så jag slipper formatera hårddisken. Hahaha, Adware.IEDefender.NCP, dö ditt jävla as. Fan vad härligt.

NOD32, jag älskar dig. Skräm mig aldrig så igen.

Japp, jag har råkat ut för ett virus. En elak liten trojan håller min dator gisslan, och som måste dö. Inget virusprogram biter på den, så det blir att formatera hårddisken till helgen. Skit. Så går det när man är oförsiktig.

Är det bara jag eller har aprilskämten i tidningarna blivit mer värdelösa för varje passerande år? Tjusningen, för mig , med ett aprilskämt är att någon faktiskt går på det, men istället känns det som om de anstränger sig för att få folk att inse att det är ett skämt, med expertkommentarer från norrmannen "Åge Lurifax". Hoho, så roligt. Som ett skyddsnät för idioter, som en medlemsbroder på dvdforum.nu så elegant uttryckte det.

YouTube aprilskämtade genom att rickrolla alla som får för sig att klicka på någon av deras "featured videos". Synd bara att rickroll-memen dog för typ ett halvår sen. Men ändå ljusår bättre än någon av de svenska tidningarnas så kallade "skämt".



Mitt favoritskämt hittills har varit Google Mails "Gmail Custom Time". Ganska uppenbart skämt, men ändå roligt genomfört, tack vare en liten referens till "Back to the Future"-filmerna och beta-testarnas kommentarer. Se exemplet nedan om sidan försvinner:

---

"This feature allows people to manipulate and mislead people with falsified time data. Time is a sacred truth that should never be tampered with.

Michael L., Epistemology Professor

---

Har du råkat ut för något aprilskämt? Lämna en kommentar i gästboken.

Precis innan blogg.se stängde ner för uppdatering av plattformen så hann jag med att flika in nedanstående inlägg. Detta resulterade i att jag fick en fast plats på "senast publicerade inlägg" på blogg.se, så jag fick en mindre chock när jag såg hur många unika besökare jag hade fått på sidan; 131 stycken den 29:e mars, och 129 stycken den 30:e. Hoppas åtminstone 4-5 stycken hittar tillbaka hit, eller fler.

Jag råkade låsa ute mig själv i natt. Glömde nycklarna bredvid datorn. Jag som alltid låter dom ligga i jackfickan, men inte i natt. Typiskt. Jag åkte upp till jobbet och hängde där en stund medans jag väntade på att portarna skulle låsa upp sig själva. Jobbigt värre. Det är inte så kallt ute nu längre, men ändå fullt tillräckligt för att man ska vilja hålla sig inomhus. Iallafall jag.

Nu ska jag antingen se på någon film eller se på något gammalt avsnitt av The Loop. Lite småkul serie, lagom hjärndött. Hoppas blogg.se inte fuckar upp sig igen.