ricard bloggar

Testar på iPod åt Evelina

Har bytt adress till http://casselhag.wordpress.com/, så uppdatera era bokmärken och länkar!

http://casselhag.wordpress.com/
http://casselhag.wordpress.com/
http://casselhag.wordpress.com/
http://casselhag.wordpress.com/

Om ni läser Krajks blogg så ser ni i hennes senaste inlägg att hon funderat på att byta bloggplattform. Eftersom jag är en härmapa så funderar jag också på det. Nej, jag har faktiskt funderat på det ett tag, och kollat runt på lite olika bloggplatser flera gånger. Jag hade blogspot innan, men sedan uppgraderades plattformen till det sämre, det blev besvärligare att ladda upp bilder, så jag hoppade över till blogg.se.

Vi får se hur det blir. OM jag nu byter plattform så kommer jag att kopiera över alla inlägg härifrån till den nya bloggen. En mödosam process, ja, men jag vill ha en bas att utgå ifrån, inte börja om helt på nytt bara för att blogg.se inte kan skärpa sig.

Nu ska jag kolla på en film med en mycket konstig titel - The Men Who Stare at Goats. Ha're!

Mycket kan hända på ett år.

Idag var det ett år sedan min pappa gick bort. Den dagen var så surrealistisk och psykologiskt påfrestande att gå igenom att den dagen kändes som en film av David Lynch. På repeat. Utan ett synbart slut. Dagarna som följde var rätt intressanta också. Jag kände mig så handlingsförlamad att jag inte kunde göra något annat än att stirra in i tomma intet. För att jag överhuvudtaget skulle kunna göra något annat än att stirra in i tomma intet så var jag tvungen att skriva en lista på saker som föll sig helt naturligt som jag sedan kunde följa. Och då pratar jag om helt normala saker som att borsta tänderna, duscha, äta i alla fall ett mål om dagen (om jag inte glömt att skriva upp att jag måste handla först), andas. Såna saker. Det kändes ganska konstigt.

Fast det jobbigaste var sorgen. Det gick inte en enda dag då jag inte kände av den, jag tror inte ens en timma passerade utan den. Att bära den har vart extremt utmattande, som ni kanske förstår. Jag har växt en hel del och vunnit en hel del livserfarenhet det senaste året, med tanke på andra saker som hänt, som att bo ensam, men sorgen efter min pappas död har hindrat mig att gå vidare och framåt. Det får räcka nu. 365 dagar av sorg får vara nog. Jag har insett att det är dags att sätta min personlighetsutveckling till användning och göra nåt av det. Jag vet inte riktigt hur eller vad, men det känns som om resan till Rom om några veckor känns som en bra startpunkt.

Nu är det bara tre veckor kvar och jag känner mig sjukt peppad. Krajks har gjort upp ett schema som jag tänkte dela med mig här:

TORSDAG KVÄLL: Middag på italiensk restaurang.
FREDAG DAG: Spanska trappan, Fontana di Trevi, Colosseum, frisörbesök (banga inte! :D), Magna Grecia, Pantheon och Piazza Navona.
FREDAG KVÄLL: Middag på vårt kinaställe!
LÖRDAG DAG: Tibern, Ara Pacis, Castel Sant' Angelo, Vatikanen, Peterskyrkan.
LÖRDAG KVÄLL: Middag på institutet.
SÖNDAG DAG: Campo de fiori och italiensk lunch!

Känns riktigt kul att få en så pass guidad tur av Krajks, som med lätthet skulle kunna tjäna en bra hacka på att guida turister genom Rom. Jag har en annan kompis som ska dit med sin pojkvän i maj, vill du guida dom mot betalning, Krajks? :)

Nu ska jag få lite mat i mig och se på porrfilm- eh, jag menar Landet Brunsås. :P

Ibland lagar jag mat. Oftast blir det spaghetti med köttfärssås, mest för att det är smidigt, gott och man blir riktigt mätt på det. Skitbra med tanke på att jag jobbar natt ofta och behöver nåt som jag klarar hela natten på. I torsdags så blev jag sugen på något helt annat. Gratinerad kycklingfilé i plommon/currytäcke med paprika. Serveras med ris, sötsur sås och ananas. Kanongott.



Ananas, ja. Jag älskar ananas. Efter mango så är ananas min favoritfrukt. Ni kan förstå hur illa det skulle vara om jag inte fick min ananas till rätten ovan. Helst ska man köra med färsk ananas, men konserv-varianten från Del Monte funkar helt okej den också. Om inte följande händer...



Okej, grejen lossnade när jag försökte öppna burken. No biggie. Bara att gräva fram the ol' konservöppnare. Hm. Jag äger visst ingen sådan. Fan. Vad gör jag nu?

Jag tänkte naturligtvis att om jag slår tillräckligt hårt med något annat hårt, typ skaftdelen av min kökskniv, så borde burkens lock ge vika, eftersom det ger mer eller mindre samma effekt som nyckeln på bilden, punkttryck. Så jag slår på samma punkt där nyckeln lossnade. Hårt. Locket sitter kvar, med ett märke. Slår en gång till. Och en gång till. Nu tänker jag att nu ska lockhelvetet av och slår extra hårt och SPLAT så ger locket vika. Och hela jag, diskbänken och köket är täckt i klibbig ananasjuice.

Vad gör man inte för lite ananas?

Hmm. "Fråga Ricard" blev inte riktigt den hit jag hoppats på. Även om jag fick in en del frågor så var de flesta från Krajks, och även om jag gillar att svara på Krajks frågor så var det inte riktigt meningen med inlägget. Annars hade det hetat "Krajks frågar Ricard", vilket det inte gjorde. Ingen har hittills ställt några nya frågor nu heller, så jag lägger ner det.

Har nu fått in tillräckligt med frågor för att skriva ett inlägg i detta nya inslag. Är det någon ny fråga ni önskar svar på, så är det bara att skriva i kommentarfältet till detta inlägget så kommer det med i nästa "Fråga Ricard".

Sitter på jobbet och uppdaterar. Dock inte på jobbets datorer. Har införskaffat mig en liten vit bärbar maskin istället som fungerar alldeles ypperligt. En Samsung NC10.

Tänkte introducera ett nytt inslag i bloggen; Fråga Ricard. Det är mycket enkelt. Lämna en fråga om vad som helst i kommentarfältet så ska jag försöka svara på det. Svaret får ni i ett kommande blogginlägg.

Så, fråga på!

(pt. 1, pt. 2)


Zombieland - En av årets roligaste små pärlor, men inget för den svagmagade. Woody Harrelson passar perfekt i rollen som den zombieslaktande, kaxiga, lite halvkorkade enstöringen Tallahassee, med Jesse Eisenberg som den taniga, lite töntiga Columbus. Rekommenderar denna filmen skarpt.


Up - Pixar gör det igen. Detta är deras nionde långfilm, och deras åttonde fullträff. Cars var inte mycket att hänga i julgranen, i min mening. Jag var faktiskt skeptisk innan jag såg filmen, men Pixar vann över mig än en gång med sina charmiga karaktärer, lekfulla idéer och hysteriskt roliga manus. Filmens första 10 minuter är för övrigt det sorgligaste jag sett på film på länge.


Moon - Sam Rockwell ensam på en månbas, med en dator vid namn G.E.R.T.Y., med Kevin Spaceys röst och en smileymonitor som enda sällskap. Låter det som en tråkig film? Kanske det, men detta är faktiskt en av årets bästa, mest tankeväckande och rörande filmer som 2009 har att erbjuda. Moon, likt filmen Solaris, utforskar på ett väldigt enkelt sätt det mänskliga jaget och vad det är som gör var och en av oss till en unik person. Min favorit från 2009.


Avatar - 12 år efter Titanic så återkommer James Cameron äntligen till att göra film, och vilken comeback sen. Filmens story är inget unikt, det har det återkommande "white man's burden"-temat som tidigare gjorts i Pocahontas-berättelsen, Dances With Wolves och The Last Samurai. Vad som däremot är speciellt är utförandet och hur Cameron bemästrat CGI-tekniken så pass att man inte alls tänker att merparten av filmen är datoranimerad. Sen har vi 3D-biten också. Avatar är den första filmen som filmats helt med två kameror just med 3D-tekniken i åtanke, och det är så jäkla snyggt gjort. Det känns aldrig som en gimmick, och jag kände att det är definitivt så här filmen ska upplevas. Har ni möjlighet, se den i 3D.

The powers that be tycks inte vilja ge mig ett break i år över huvud taget. Efter att ha varit frisk som en nötkärna hela året så har jag gått och blivit sjuk, vilket gör att jag förmodligen inte kommer kunna festa någonting på nyårsafton. Nåja, det var ändå bara pricken över i:et på detta skitåret som 2009 har varit.

Nåja, 2010 bådar gott än så länge i alla fall. Har två saker planerade, båda Krajks-relaterade. Först och främst så ska jag åka ner till Rom för att hälsa på henne i februari, sen ska jag åka upp till Piteå på PDOL och se Kent och Lars Winnerbäck live i juli. Det ska bli legen- wait for it -dary!

Igår var jag hemma hos min mor för att dela ut de sista julklapparna till min bror Tony och också få min sista julklapp för i år av honom. Min andra bror, Robert, hade med sig sin flickvän Linda och hennes 9-årigadotter Elin, och för att hon inte skulle få tråkigt så letade vi fram vårat gamla stash med Lego som mamma har sparat på i alla dessa år. Fast det slutade med att vi vuxna lekte mer med Legot än vad Elin gjorde.


Hittade massvis med Legogubbar


Robban hade roligt.


Gubbar och lemmar.


Bilen som jag byggde. Tog bara fem timmar. It's BEAUTIFUL!


Apan var kronan på mästerverket.


Bror Tonys sambo Petra hade också roligt.


Här också.


Och här.


Lego!


Petra tyckte att det skulle vara lite romantiskt om en racerförare och sjukvårdsanställd skulle mysa.


Oj var de myser.


Sen vankades det gay-bröllop.
Och de levde lyckliga i 2 månader innan skilsmässan.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer så nu skriver jag bokstaven j.

jjjjjjjjj jjj j j jjjjjjjjjjjjj jjjjjjjjjj jjjjjjjjjjj j j j j j j  j   jjj  j j j j  j j  jjjj.


h är också en fin bokstav.

hhhhhh h hhhhhhhh hhhhh hhhhhhhh hhhhhhhhh hhhhhh