ricard bloggar

Fick lite påtryckningar att uppdatera bloggen från en bekant, så jag får väl göra det. Hihi.

Idag har jag varit duktig och städat hela lägenheten. Lite unikt, för jag brukar undvika det tills vi typ ska få hit kompisar, men idag gjorde jag det bara för att jag kände för det. Och delvis också för att det behövdes, men ändå. Jag brukar inte städa hemma, för jag gör det så ofta på jobbet. Nog om det.

Oscargala nu på natten till måndag. Har faktiskt sett alla filmerna som är nominerade för bästa film, och så här rankar jag dom:

5. Juno
Jag gillade Juno, helt klart en rolig och gullig film, men Bästa film? Njaaaa. Eller nej. Verkar som om Akademin insisterar på att få med i alla fall en indie-film varje år numera. Förra året var det "Little Miss Sunshine". Året innan var det "Crash". (6,5 miljoner dollar i budget får väl ändå ses som en indie-produktion med Hollywood-mått mätt?) Året innan dess - "Sideways". 2004 - "Lost in Translation". "The Hours". "In the Bedroom". Ja, ni fattar.

4. Atonement
Kritikerfavorit. Sentimental. Typiskt engelsk. Gillade den bättre än Juno, men inte med mycket. Älskade musiken, fotot och klippningen, men berättelsen tappar enormt mycket i den senare halvan, tyvärr.

3. Michael Clayton
Spännande dramathriller. Långsam, men manuset är förbannat bra. Enda filmen som har mer än en nominering i skådespelarkategorierna i år. Clooney och Wilkinson är bra, men den som verkligen står ut i denna filmen är Tilda Swinton. Fy fan vad bra hon är.

2. No Country For Old Men
Coen-brödernas bidrag. En ganska rak berättelse om girighet, något som den har gemensamt med nummer 3 och 1 i denna listan. Handlar om en man som råkar hitta en väska full med pengar i öknen, och får en psykopatisk yrkesmördare efter sig, spelad av Javier Bardem. Inte lik någon av Coen-brödernas tidigare filmer, som alltid har haft något enormt absurdt element i sig, medans i denna filmen så är tonen mycket mörkare.

1. There Will Be Blood
Min favorit för i år. Karaktärsdriven drama om oljeborraren Daniel Plainview, mästerligt spelad av Daniel Day-Lewis. Jag vill inte skriva för mycket om själva berättelsen, men jag kan skriva att Daniel Day-Lewis rolltolkning som Daniel Plainview kommer hamna i samma fack som Marlon Brandos Don Vito Corleone i "Gudfadern", Gregory Pecks Atticus Finch i "To Kill a Mockingbird", Jack Nicholsons R.P. McMurphy i "Gökboet" eller James Stewarts George Baily i "It's a Wonderful Life". En helt klart ikonisk roll, och jag hoppas verkligen att filmen vinner hela skiten. Daniel Day-Lewis kommer definitivt få en staty att sätta upp på sin hylla.