ricard bloggar

Inatt så förlorar jag en timma arbetstid, vilket hade vart helt OK om jag jobbat i exempelvis en butik, men för mig innebär det att jag får en timma mindre på mig att slutföra mina arbetsuppgifter. Inte så roligt när man ska städa en restaurang och tillhörande lobby samt ska förbereda frukost till klockan 5 på morgonen. Eller egentligen klockan 4.

Skit.

...get online on MSN, you fucking twat! :)

Fick en sån här fin liten lapp från ett företag för några veckor sedan som demonstrerar... hrm, "nya ull och magnetprodukter." Skåda.



Lockande, inte sant? Men jag vill att ni ska fästa blicken på den nedre högra sektionen:



Jag tycker att frågan "Vad har god sömn med hälsan att göra?" är... förlåt, jag kan inte skriva färdigt detta utan att skratta. Det finns så mycket idiotiskt med detta att det vore som att sparka in en öppen dörr att påpeka det. Men det finns också något mycket skrämmande här.



Många kanske ser denna som ett kärleksfullt porträtt av en kärleksfull familj. Men varför är mamman i bilden fullt påklädd? Varför är mannen naken? Vad är dom så glada över? Hur orkar dom med varandra? Varför är ungarna så fula? Och vad fan har bilden med texten att göra?

Synd att jag inte accepterade inbjudan. Jag var så sugen på gratis middag. Och så nyfiken på vad gratis-gåvan var för något.. Eller inte alls. Kanske hade jag fått svar på mina frågor angående familjen i bilden. Eller inte alls.

Alfons.... Alfons....




Vad, vem där? Vad händer?



Det är jag, Alfons. Den kända äventyraren Göran Kropp.




Vem?



Lyssna, Alfons. Jag har blivit.. tvingad hit för att hjälpa dig.
Jag har varit i din situation. Du måste resa på dig.



Jag kan inte. Mitt ben är fastfruset. Och mina kryckor också.



Okej. Jag vet precis vad du ska göra.
Du måste kissa på dig. Det får isen
att smälta runt ditt ben tillfälligt, så
du måste agera snabbt. Kissa på dig.
Nu, Alfons!



Men jag kissar alltid på mig. Det var så jag fastnade.



...



Kan du hjälpa mig?



Du är ju för fan helt hopplös. Kropp out.



*SVISH*



...

Hur kan man inte gilla Ardy, Kiv och Jorm efter att ha sett denna videon?

Kollade på film igår, nämligen Michael Hanekes Funny Games. Jag ville se den för att det är en amerikansk remake på gång, också regisserad av Haneke. Men det verkar som om jag inte behöver det. Observera följande bilder, den vänstra är från originalfilmen, den högra från den amerikanska trailern:


Jag skämtar inte, varenda scen som visas i trailern är exakt likadan som i originalförlagan. Visst, en regissörs vision är en regissörs vision, men om jag var Haneke så skulle jag nog variera mig lite grann iallafall. Detta är ju bara löjligt. Tycker jag. Filmen var hur som helst hyfsad, så jag kommer nog se remaken också. Så småningom.

Fy fan, jag skäms över det där sista inlägget. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Speciellt med tanke på att jag har intressantare och framför allt viktigare saker som jag borde skriva om. Men just nu så måste jag behålla det för mig själv. Det kommer en dag då ni kommer få veta. Men inte idag. Så ni får allt tåla ett sketet handduksinlägg.


Denna bilden gillar jag.

Klockan är morgon, dags att vika handdukar!


Upp på bordet, vik, vik, vik...


...sådär, snyggt och prydligt.


Vi har större handdukar också, vet inte riktigt om det framgår av bilden.


...och där var den färdigvikt också.


Ahh, de här tjockare handdukarna är mina favoriter.


Två moment, sen är den färdigvikt. Smidigt. Rinse. Repeat.


Efter ett tag ser korgen ut så här. Det betyder att man är färdig. Då kan man ta en liten rast!




På raster kan man leka med häftapparaten. Det är roligt.

Vad är detta? Är detta mina vänner?



Äntligen har jag blivit framgångsrik och populär!



Jag älskar mina vänner. Och mina vänner älskar mig! Och jag har så många!
Äntligen!



vänner...äntligen...

Alfons har blivit utvisad från Sydpolen. Av isbjörnar. Dom skickade denna bilden till mig precis efter de vinkade av honom.



Tänka sig, inte ens isbjörnarna vill veta av Alfons. Speciellt inte Knut, isbjörnarnas president.



Detta är Knut.

Alfons har åkt på semester. Han beställde en resa till varmare breddgrader, närmare bestämt Thailand, för att hitta någon som han kan göra slut på ensamheten med (läs prostituerad), men han krashlandade på Sydpolen. Med hjälp av ultra-mega-super-satellit-bilder från NASA så lyckades vi faktiskt få en bild på honom direkt efter olyckan.



Dom har lyckats bekräfta att Alfons lever, för dom såg hans högra krycka röra på sig. Trots att dom vet exakt var planet och Alfons befinner sig så har man ändå valt att inte rädda Alfons. "Ni kan väl vänta några månader och se om han trivs där innan man lägger ut en massa pengar på att hämta honom. Här är det ju ändå ingen som vill ha honom." Citat från en representant från flygbolaget Ryan Air. Och det var inte ens dom som flög Alfons plan.

Igår när jag var på jobbet så lyssnade en kollega på INXS på YouTube, och hon beklagade sig över att Michael Hutchence tog livet av sig. Jag var bara tvungen att krossa hennes världsbild lite grann och berättade för henne att det är mer eller mindre allmänt känt att han dog av auto-erotisk asphyxiation, eller strypsex, som man också kan kalla det. Hon var inte bekant med termen, så jag förklarade för henne att om man stryper syretillgången till hjärnan så blir orgasmen mycket mer intensiv när man har sex eller onanerar. Ett avsnitt av Six Feet Under handlar delvis om just detta, och en karaktär i filmen Full Frontal har detta som hobby. Nåväl, låt mig fortsätta.

Samtalet styrdes in på udda sexuella vanor, vilket sedan ledde till att jag berättade om en novell som jag läste för ett tag sen. Novellen heter "Guts", och kan läsas i novellsamlingen Haunted, och är författad av Chuck Palahniuk. Jag tänker inte berätta något annat än att den handlar om ovanliga onanimetoder med väldigt hemska konsekvenser, men när jag berättade vad som hände huvudpersonen i denna novell för min kollega, så trodde jag faktiskt att hon skulle svimma. Hon tappade hakan, och hon bara skakade på huvudet, och kunde inte greppa riktigt vad jag berättade som hände i denna novell. När jag sedan, som grädde på moset, berättade att den kan vara baserad på en sann historia, så var det samma sak igen. Det var en fantastisk reaktion, som hämtat ur en film.

Jag frågade henne om hon ville låna boken. Hon funderade en bra stund, säkert 10 sekunder.
"Ja, det vill jag."

Folk är sjuka i huvudet. :-)